Årets första Ironmanevent i Australien, IM 70:3 Geelong gick av stapeln i helgen. Tävlingen vanns av ingen mindre än Craig “Crowie” Alexander före Sam Appleton och Mark Bowstead. Trots att vi bara är inne i februari så kan årets jämnaste IM-tävlingen redan vara avgjord då det inte skiljde mer än sjutton sekunder mellan Craig och Sam och på damsidan så var de fyra första tjejerna i mål inom loppet av tre minuter. Liz Blatchford vann före Rebekah Keat och Sarah Crowley.

 

Resultat

Herrar

  1. Craig Alexander 3:46:26
  2. Sam Appleton 3:46:43
  3. Mark Bowstead 3:51:14

Damer

  1. Liz Blatchford 4:19:34
  2. Rebekah Keat 4:20:03
  3. Sarah Crowley 4:20:52

Vi har låtit en av våra medlemmar, Niklas Emegård, vara vår testpilot under sexton veckor av nyöppnade Aktivitus Stockholms test- och träningscenter. Niklas kommer att få individuellt träningsprogram och har genomgått olika tester före träningsprogrammets början som kommer att följas upp vid programmets slut. Ni kan följa hans resa här.

Planen var egentligen att jag skulle börja med mitt träningsschema den första januari, men i samråd med Johan på Aktivitus så kom vi överens om att jag skulle börja när det passade i Januari istället.

Det här beror på att jag åkte ner till Chamonix på kort varsel för två veckors återhämtning och träningsläger på längdskidor. Därför var det svårt att under den tiden få in någIMG_20150103_202517on substansiell triathlonträning. Det blev en fin tid i chamonix och jag hann med både toppturer, utförsåkning och längdskidåkning. Längdskidåkningen är lite speciell i Chamonix då den klättrar på bergväggen utmed skidbackarna, på 15 km fick jag ihop 700 höjdmeter. Så det var bra benträning. Kvällarna tillbringades i poolen i sportcentret, att simma intervaller på hög höjd är en ganska intressant upplevelse.

Nåväl, nu har jag i alla fall fått mitt träningsschema som bygger på mina ambitioner de tester som jag gjorde på Aktivitus i December. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är väldigt imponerad. Schemat känns mer genomarbetat och personligt än träningsplaner och scheman som jag sett från andra coacher.

I princip så består det av tre olika delar. Den första delen är en presentation av de pass som ingår i träningsupplägget. Detaljerade beskrivningar av varje pass, hur de skall utföras perfekt, syfte och mål med varje pass. Den här delen har antingen varit väldigt översiktlig eller saknats helt i andra upplägg som jag har sett.

Del två, är mer goda råd om träning i allmänhet. För en van motionär är det mestadels gammal skåpmat, men det är fint att det finns med, jag antar att Aktivitus har en ganska bred målgrupp och vissa saker skadar inte att återupprepas. T ex så är det första som nämns i träningsråden: Återhämtning. Föredömligt tycker jag.

Sist kommer mitt personliga veckovisa upplägg. Även här känns det genomarbetat och genomtänkt. Johan har tagit stor hänsyn till mitt personliga liv. Egna fasta pass som jag redan har inplanerade och framförallt, det faktum att jag är varannanveckaspappa och därför har begränsade möjligheter att träna varannan vecka. Passen ligger inte heller inplanerade per dag utan har mera karaktären: “Den här veckan ska du göra de här passen”. Med detta finns det väl både för och nackdelar, vissa vill bli detaljstyrda och slippa tänka, själv är jag mera sån som vill kunna detaljplanera själv och att lägga passen i rätt ordning är faktiskt inte rocket science. Jag är överty20150126_170828gad om att Aktivitus ställer upp med mer detaljerad planering om man så önskar men för min del så passar det här utmärkt.

Det var det om träningsschemat. Men man blir ju inte snabbare bara för att man fått ett proffsigt schema. Nu börjar min del av arbetet….

Marcus Hultgren som blev proffs förra säsongen och som tävlar för Stockholm City Triathlon blev 18:e man i årets första Ironmantävling, Auckland 70:3. Efter en något svag inledande simning där han hade den näst långsammaste tiden av de manliga proffsen så cyklade han upp sig och avslutade med en fin löpning för att knipa 18:e platsen i proffsklassen (24:a totalt).

Som vanligt så var konkurrensen stenhård på Nya Zeeland med ett flertal Ironmanvinnare på startlinjen då tävlingen också utgör Asia-Pacific Championships. Detta visade sig inte minst med tio herrar under drömgränsen fyra timmar. Snabbast för dagen var Tim Reed (AUS) som vann före Leon Griffin och Cameron Brown.

På damsidan så var Meredith Kessler urstark och vann före Gina Crawford och Amelia Watkinson. Svenska Amanda Bohlin bröt på löpningen och gick aldrig i mål.

 

Resultat

Herrar

  1. Tim Reed (AUS) 3:49:54
  2. Leon Griffin (AUS) 3:50:24
  3. Cameron Brown (NZL) 3:51:19

18:e Marcus Hultgren 4:19:49

Damer

  1. Meredith Kessler (USA) 4:20:12
  2. Gina Crawford (USA) 4:23:33
  3. Amelia Watkinson (NZL) 4:26:18

Den 20-23 mars 2015 så går VM i Ice Swimming av stapeln i Murmansk, Ryssland.  Har du redan poströstat i extravalet som hålls den 22:a så finns möjligheten fortfarande att kvalificera sig. Vi på triscore.se nöjer oss med rapportera resultat och hoppas att vi får se svenska rekordhållerskan Anna-Carin Nordin på plats.

Anders Tysk var en av de 30 ultralöpare som blev inbjudna till årets tävling i Phoenix, Arizona. I Desert Solstice har inte mindre än sex världsrekord tidigare satts, under årens gång, och det är alltid ett högklassigt gäng som kommer till start. Anders mål var att försöka slå det svenska rekordet som fortfarande hålls av ultralegendaren Rune Larsson (262 km).

Efter ha blivit sjuk dagarna före start så nådde Anders inte målet att slå det svenska rekordet men hans 246.2 km räckte till en andraplats bakom John Cash (USA) som nådde 248.5 km.

Även svenske Elov Olsson (Ockelbo SK) gjorde en formidabel insats under helgens 24 timmars i Växjö när han vann efter att ha sprungit 253.04km vilket var över 3 mil längre än tvåan, Dan Välitalo från Västerås.

Luciahelgen blev en stor helg för svensk ultralöpning.

Jag heter Niklas Emegård och har fått äran att vara triscores testpilot för Aktivitus tester och träningsprogram i Stockholm de närmaste sexton veckorna. Ni kommer kunna följa mig här på triscore.se och på min Instagram (pannlampspappan).

Jag är en vanlig 410559894_10153218088046029_2910891405256640179_n1-årig motionär som för tre år sedan (2012) råkade köpa en kolfibercykel för att köra Vätternrundan. Sen spårade det ur lite. Jag genomförde klassikern 2012 tillsammans med min dåvarande fru och började träna mer regelbundet.

Det ena ledde till det andra och 2014 genomförde jag Kalmar Ironman (11.46) och fastnade för triathlon. Min plan under 2015 är att rampa upp träningen till nästa nivå.
Varannan vecka är jag även ensamstående pappa till Tova 6 år och Albert 4 år och jag hoppas kunna dela med mig av hur jag och Aktivitus planerar att få ihop detta med ambitionerna ovan.

I fredags var det då dags för att genomföra fystesterna som ska ligga till grund för mitt träningsprogram. Det var med skräckblandad förväntan som jag begav mig med pendeltåget ut till Solna. Jag har gjort tester tidigare och jag vet att det inte är någon promenad i parken.

Väl på plats blev jag väl emottagen av Johan Hasselmark (ni vet han med hunden Arthur), jag fick byta om och vi satte oss ner och gick igenom mina förutsättningar utifrån ett formulär som jag fått mig mailat någon vecka innan.

Sen var det dags att sätta sig på cykeln för att hitta min första mjölksyretröskel. Det går till så att efter att man har värmt upp så ökar man belastningen på cykeln med 20 W per minut samtidigt som man tar ett blodprov och mäter hur mycket mjölksyra som finns i blodet. När mjölksyrenivån passerat ungefär 4,0 mmol/l anses man ha nått den kraft där man har sin mjölksyretröskel, eller FTP (Functional Treshold Power).

Efter detta test var det bara att byta skor och slänga sig upp på löpbandet, tur att man hade valt tridräkten som klädsel för dagen! Testet på bandet går till ungefär som på cykeln med den skillnaden att istället för att öka motståndet så ökar man farten varje minut.

Testerna avslutas med ett Vo2max test där man springer med andningsmask som mäter hur bra man är på syreupptagning samtidigt som bandets vinkel ökar med en procent per minut och man springer tills man når sin maxpuls. På Aktivitus kör de utan sele i taket vilket innebar att Johan avbröt testet när han tyckte att det började se ut som att jag skulle flyga av bandet. Själv tyckte jag nog att jag hade haft lite mer att ge men tydligen så börjar mätvärdena ändå plana ut vid en viss ansträngning så det finns ingen omedelbar nytta med att pressa ut det sista.

Hur gick det då? Vid genomgången efter testerna fick jag veta att jag har ett förvånansvärt högt Vo2max (64,4 ml/kg/min) med tanke på min ålder och mina träningsförutsättningar. Jag fick också veta att min löptröskel är betydligt högre än jag tror (3:55 min/km) och jag har egentligen ingen bra ursäkt för att jag inte har sprungit milen på Sub40 ännu.

Det var de bra nyheterna. Något som förvånade mig var dock att min cykeltröskel är väldigt medioker (3,15 W/kg) och med tanke på min någorlunda höga maxkapacitet så var även Johan lite förvånad. För mig är det här lite jobbigt att ta in eftersom jag normalt identifierar mig som “cyklist” och jag anser att det är det som jag kan bäst av de tre grenarna. Tydligen så har jag fel.

Men inget ont som inte har något gott med sig! Det här med cyklingen är ju alltså en tydligt identifierad förbättringspotential och det ska bli spännande att se om aktivitus träningsprogram och coachning kan hjälpa mig att höja kvalitén så mycket i min träning att vi kan se en tydlig förbättring på det området.

Häng med på min resa!

Med en miljon dollar i prispotten så var det stor stjärnglans över startfältet i Challenge Bahrain och Sverige representerades av inga mindre än OS-silvermedaljören Lisa Nordén och årets mesta och bästa triathlet på herrsidan, Fredrik Croneborg. Fredrik som radat upp sju pallplaceringar på IM och Challengetävlingar denna säsong och knappt kunnat hålla sig borta från prispallen fick stå som den stora svenska favoriten. Men en Lisa tillbaka i form är också alltid att räkna med så vi höll tummarna och hoppades på en svensk sensation.

I damernas tävling så var Lisa bra med efter simningen där hon var åtta upp ur vattnet och hon fortsatte med en stabil insats på cykeln där hon också hade dagens åttonde bästa tid. Men ute på den avslutande löpningen så märktes det att hon varit borta en tid och hon noterades för dagens långsammaste löpning bland damproffsen, 1:36:58. Med den avslutningen så föll hon tillbaka till en 13:e plats totalt vilket måste ses som en klart godkänd insats för Lisa som till nästa säsong kommer vara tillbaka i världseliten.

Vann gjorde Helle Frederiksen före Rachel Joyce och Jodie Swallow i ett startfält som inte saknade någon. Helle vann på tiden 3:55:50 drygt två och en halv minut före Rachel.

I herrarnas tävling så var Fredrik 14:e man upp ur vattnet och trots en stark cykling så föll han till en 21:a plats innan det var dags för hans paradgren, löpning i värme. Fredrik avslutade halvmaran på 1:16:26 vilket förde upp honom till en fin 15:e plats i ett enormt starkt startfält. Tilläggas bör att Fredrik tävlade så sent som förra helgen i Challenge Phuket där han bärgade 2:a platsen och bör åtminstone ha varit lite sliten. Vi förväntar oss också stordåd av Fredrik under 2015.

 

Resultat

Damer

  1. Helle Fredriksen 3:55:50
  2. Rachel Joyce 3:58:15
  3. Jodie Swallow 3:58:39

13. Lisa Nordén 4:20:36

Herrar

  1. Michael Raelert 3:36:04
  2. Andreas Dreitz 3:38:28
  3. Tim Reed 3:39:26

15. Fredrik Croneborg 3:52:12

Fredrik Croneborg tog återigen plats på pallen med sin 2:a plats i Challenge Laguna Phuket, Thailand. Silvret blev hans sjunde pallplacering för året (endast Challenge och Ironman-event inräknat) och med det så är han outstanding bland svenskarna i år. Vann gjorde Ruedi Wild på tiden 4:02:43. På damsidan så vann Melissa Hauschildt för tredje året i rad och på en tolfte plats så hittar vi Emma Graaf som gick i mål på tiden 5:03:17.   Resultat Herrar

  1. Ruedi Wild 4:02:43
  2. Fredrik Croneborg 4:04:02
  3. Luke McKenzie 4:06:00

Damer

  1. Melissa Hauschildt 4:27:40
  2. Parys Edwards 4:42:05
  3. Radka Vodickova 4:44:48

12. Emma Graaf 5:03:17

VM i Multisport/Adventure Racing avgjordes 9-17 november i Ecuador med tre svenska lag anmälda. Triscore fick chansen att prata med Johan Hasselmark som tävlade för svenska – Swedish Armed Forces Adventure Team.

 

Hej Johan, gratulerar till 9:e platsen  i ARWC 2014.

Tack!

För de som inte är insatta i multisport. Vad är ARWC 2014 och berätta lite om tävlingen?

Multisport är ett brett begrepp och som det låter så omfattar det tävlingskombinationer av olika sporter och discipliner. Internationellt ingår exempelvis triathlon i begreppet multisport. En omfattning som jag verkligen gillar. I Sverige är multisportbegreppet mer snävt till att omfatta tävlingar som i huvudsak består av löpning, mtb-cykling och paddling. Ofta uppblandat med repmoment, simning, swimrun, inlines etc. Det mesta utanför asfalten.

Adventure RacSAFAT_djungeltrekk (1)ing är en del av Multisporten och karaktäriseras av längre tävlingar med i regel mixade lag om fyra. Just ARWC 2014 (Adventure Racing World Championships 2014) är VM i Adventure Racing och finalen på Adventure Racing World Series – Den just nu ledande världsomspännande tävlingsserien I Adventure Racing. Tävlingarna i serien är mellan 40-110mil och 4-8 dygn i tävlingstid. De flesta av tävlingarna är non stop, dvs. första laget imål vinner där lagen själva väljer hur de vill disponera vila och sovtider mm. Tävlingsklockan går oavbrutet.

Sportens karaktär är extremt komplex. Från det enkla – individernas atletiska prestationsförmåga och uthållighet, till det oändligt komplexa – lagarbetet, fötter, hälsa, navigation, sömnbrist, logistik, utrustning som havererar, disposition av laget etc. Sannolikt den mest komplexa existerande tävlingsformen. (Inom konditionsidrott får jag nog tillägga. Det finns säkert någon obskyr avart av cricket eller liknande där ute….)

Just ARWC 2014 gick i Ecuador. Världens rikaste land på biologisk mångfald med höga berg (Anderna), Regnskog (Amazonas) och diverse annan djungel och kustklimat under Ekvatorn mot Stilla Havskusten. Tävlingen startade på över 4000m höjd vid vulkanberget Antasani för att sedan ta oss ner till Amazonas, därefter tillbaka över Anderna och ut mot Stilla Havskusten. Totalt 700km med Cykling, löpning/trekking, paddling och en mindre del repmoment och klättring.

 

Ni, Swedish Armed Forces, blev bästa svenska lag. Berätta om vilka ni är i laget och vad ni har för olika uppgifter och bakgrund?

Det är en framgång för oss att bli bästa Svenska lag. Laget Swedish Armed Forces Adventure Team startades i konkret form i slutet av sommaren, efter en tids förberedelser. Det är ett helt nytt lag men den samlade erfarenheten av Multisport och Adventure Racing i laget är nog en bra bit över 50 år. Lagets medlemmar har sin bakgrund från andra mycket framgångsrika Svenska lag som FJS Adventure Racing, Sweco och AXA-Adidas (nuvarande Peak Performance).

Kort om oss iSAFAT_lagbild VM-laget:

– John Karlsson, lagkapten, ’materialansvarig’ (perverst intresserad av utrustning och prylar), tävlingstaktik. John arbetar till vardags som officer på K3.

– Malin Hjalmarsson, för god ordning, växlingar (exem
plariskt bra) och sjukvård. Hon är Plutonschef för sjukvårdspluton på Livgardet.

– Jari Palonen, ersättare i laget på kort varsel för Emil Dalqvist och den som började med Multisport tidigast av oss alla (1998). Jari skriver för övrig Sveriges mest underhållande sportblogg på Outsideonline.se

– Jag själv som håller i navigeringen och tillsammans med John tävlingstaktiken. Är reservofficer på K3/FJS och entreprenör.

 

Du tävlade med Laget för första gången i en av världens tuffaste tävlingar. Hur kom det sig?

Innan VM körde vi Multisport-SM som vi vann. Jag och John vann även den danska 24h-tävlingen Expedition Bornholm. Anledningen till min plats i laget är en kombination av erfarenhet, track record och militärt engagemang som reservofficer. Innan jag blev tillfrågad hade jag helt tänkt bort att fortsätta med långa Adventure Races. Men, det är det här som jag helt klart tycker är roligast. Det är ett otroligt bra lag med stor potential. Med våra förutsättningar kunde jag inte tacka nej. Så, jag får väl erkänna att jag är tillbaka i AR-träsket.

 

Hade ni någon kontakt med det andra svensklaget Team Peak Performance under tävlingen?

Ja, vid ett flertal tillfällen möttes vi under tävlingen. Vi Svenska lag är ’bästa konkurrenter’, dvs. mycket goda vänner men vi vill ju givetvis slå varandra.

 

Varje multisporttävling skiljer sig lite från andra beroende på geografin där tävlingen går. Vilka moment ingick i årets tävling.

I år var det ett ganska renodlat VM med löpning/trekking, cykling, paddling och kortare repmoment (passager på gamla hängbroar i djungeln mm.) Inga udda discipliner. Dock var sträckorna väldigt långa och krävande. Ihållande tufft och i en miljö som är långt ifrån vår ’hemmamiljö’.

Vilket moment var er styrka och vilket blev svårast?SAFAT_singelblad

Vi gjorde bra cykelsträckor och i huvudsak bra navigering. Vi förväntade oss att vi skulle vara bra på att paddla, men paddelsträckorna blev bedrövligt dåliga. Tidigt på den första paddelsträckan som innehöll forspartier i klass II-III gick en av våra kajaker sönder och vi hade av tre paddlar(!). Vi tappade mycket tid på att tömma den trasiga kajaken under sträckan och tre av oss fick paddla singelpaddel med vingblad ;). Paddlarna fick vi även leva med under den sista sträckan med paddling.

Ni höll på och tävlade i nästan sex dygn.  Fick ni någon vila?

Jag tror vi gick imål på 5 dygn och 20h(?). Har inte kollat resultat utöver att vi kom 9:a. Tävlingen innehöll åtta obligatoriska vilo-/stopptimmar som vi var tvungna att ta ut på vissa växlingsplatser. Tror att vår totala sovtid på nästan sex dygns tävlan hamnade runt 6-8h. Så lite vila fick vi. Vila och sovtid är en fin balansgång som utgör en viktig tävlingstaktisk ingrediens i AR-sammanhang. Stannar man förlorar man tid, men samtidigt måste lagen få tillräckligt med sömn för att klara av att ta sig framåt.

Tävlingen gick i Ecuador som är känt för sina höga vulkaner och tropiska regnskogar. Vilket var tuffast att hantera, värmen och luftfuktigheten eller höjden?

För oss var det helt klart höSAFAT_preracejden. Vi hade rätt stora problem med höjden inledningsvis i tävlingen. Värmen var mildare än väntat. Sträckorna genom djungeln tog dock ut sin rätt. Det blir inte mycket variation för huvudet att gå genom djungel en hel natt. Allt ser i princip lika ut.

Hur tränar man för att förbereda sig inför en sådan här tävling?

Vi har hållit på i många år och har över tiden byggt upp en slitstyrka och hårdhet i kroppen som gör att vi klarar av tävlingarna hyfsat välbehållna. Själv tänker jag på att alltid försöka träna på ytterligheterna. Vi måste ha en hög atletisk förmåga (för att hålla en god marginal till ’taket’ under tävling), så den vardagliga träningen är traditionell konditionsidrottsträning. För min del har jag begränsat antal träningstimmar i veckan så jag prioriterar intensiv och teknikorienterad träning. De längre passen gör vi betydligt längre och tyngre än de flesta andra idrotter för att just anpassa oss till tävlingsbelastningarna. Alla träningspass som är halvhårda och halvlånga försöker jag hålla mig ifrån.

En naturlig del av förberedelserna är givetvis lag
arbetet, utrustning, energiplanering, logistik, kartrek etc.

Om man ska ge sig in i sporten måste man se det som ett långsiktigt projekt. Det tar minst ett år för att bli hyfsad per disciplin. Det behövs även några år för att få kroppen att klara belastningarna. Som tur är blir man senior vid 35 år när de flesta andra konditionsidrotter per automatik sorterar in en som veteran 😉

Team NZL Seagate vann tävlingen ganska komfortabelt. Vad är det som gör dem så bra?

Det kan nog se ut som att de vann komfortabelt, men de hade inte heller någon självklar resa. Deras navigatör var dålig de två första dygnen, så de har också kämpat. Tidsdifferenserna är stora i sammanhanget eftersom våra tävlingstider är långa. I detta fall klarade de undan en ’darkzone’ (En paddelsträcka som ej var tillåten att göra under mörker), där de flesta andra lagen fastnade och tappade 11h. Sen var det en otydlig regelsatt vägvalsinstruktion som gjorde att alla lag utom tre (däribland Seagate) fick fyra timmars strafftid. Seagate skulle sannolikt ha vunnit ändå, men tävlingen i täten skulle nog ha blivit mer spännande utan strafftiderna. Nu fick de en komfortabel ledning som de kunde hålla in i mål och diktera racet.

Seagate är ett otroligt komplett lag med en gedigen erfarenhet och rutin. De har en bra lagplattform och bra resurser. Framgång i sporten är beroende av rätt beslut, disponering av laget, terrängkännedom, navigation mm. Erfarenhet är en otroligt viktig parameter i sporten.

Nu är det dags för hemresa och om några veckor så öppnar du ett Aktivitus testcenter i Stockholm. Hur hinner du med allt?

Haha! Det går för att jag tycker att allt är otroligt roligt. Men, jag är inte ensam i båten med varken tävlande eller att öppna Aktivitus i Stockholm. Jag har den stora förmånen att arbeta med duktiga och pålitliga människor. Det är viktigt. Sen har jag världens bästa fru också som supportar mitt tävlande och klarar av att hantera hemmaplan med jobb och allt när jag är borta. Det blir en del att ta igen när man kommer hem…

Angående Aktivitus är det precis som alla projekt och uppstarter – fullt av utmaningar. Men, vi håller planen. 1 december öppnar vi på Råsundavägen 12 i Solna (Haga Norra). Vi har fått en otroligt bra respons och december är redan så gott som fullbokat. Vi ser verkligen fram emot att komma igång!

Följ laget på FB – Swedish Armed Forces Adventure Team

Läs mer om Aktivitus på Aktivitus.se

Tack för din tid och vi önskar dig en trevlig hemresa men först vill vi veta. What´s your triscore?

Vet inte 😉 Jag får registrera mig och se vad jag får!

 

Bilder: Andreas Strand

Meredith Kessler was finishing of a great season with a sub-9 win in Ironman Arizona in front of Lisa Hütthaler and Heater Jackson. In the men´s pro field Brent McMahon was the only one to finish sub-8, with Clemente Alonso Mckernan in second and Jordan Rapp in third.

 

Results Ironman Arizona

Women

  1. Meredith Kessler (USA) 8:50:41
  2. Lisa Hütthaler (AUT) 8:58:46
  3. Heather Jackson (USA) 9:08:57

Men

  1. Brent McMahon (CAN) 7:55:48
  2. Clemente Alonso Mckernan (ESP) 8:00:42
  3. Jordan Rapp (USA) 8:03:14